Jag orkar helt enkelt inte hålla koll på flera sidor samtidigt!

___

Anledningen till att jag aldrig kollade in det tidigare var att jag då inte ägde någon GPS. Nu har jag dock min träningsklocka från Garmin. Glad i hågen började knappa in koordinaterna till en enkel gömma som finns i Rättvik. Jag märkte dock sen att man kan låta sidan föra över koordinaterna automatiskt till min Garmin FR305, hur smidigt som helst, det blir till och med en liten speciell symbol som visar att det är en geocache det gäller i klockan. Sen var det bara att följa pilen! Jag kom fram, GPSen tickade ner till 0 mer eller mindre på steget som jag kom fram. Och så hade jag hittat min första geocache.

GC1W75D – Rättviks tågstation

N 60° 53.157 E 015° 06.841

Det var inga som helst problem att hitta denna, folket tittar lite skumt på en när man går runt och letar på konstiga ställen bara men det får de gärna göra för mig.

Imorgon testar jag en ny, verkar finnas hur många som helst och en speciell person verkar vara extremt aktiv med att sätta upp gömmor i Dalarna. Vem gillar inte att gå på skattjakt liksom!

___

Håret börjar bli långt.

___

Utsikter, utsikter, utsikter. Vill verkligen komma igång med fotografi igen, vet dock inte riktigt hur jag ska börja. Har fortfarande ingen som helst inspiration. Gick ut efter jobbet och tog lite landskapsbilder – igen – det är det enda som jag får fotograferat överhuvudtaget nu för tiden. Fick mitt nya objektiv testat i alla fall och det funkar alldeles kanon. Kanske ska börja med något sånt där fotoprojekt att följa som finns på nätet, med uppgifter för varje vecka.

___

En dimma har dragit in över samhället de senaste dagarna och lämnat allt i en spektakulär vit skrud.
___

Så kallt var det att vattnet som hamnar runt källan fryser upp i en rund formation kring strålen (som är varmvatten). Strålen var så tunn att den inte ens syns i fotot, men den är där! Det hela ser ut som en liten isvulkan, rätt märklig syn.

Syster posar vid Springkällans isformation

Skogspromenader bjuder på fina ljusspel mellan träden

Strålande solsken och knarrande snö. Var helt klart värt promenaden trots att kylan gjorde sig betydligt mer påmind här än häromdagen på berget. Syster gjorde samma nit med glasögonen som jag gjorde då! Skadeglädje!

___

Det är precis som om solen inte riktigt vill gå upp idag, som att kylan håller den nere bakom bergsryggen. Några strålar trevar bakom Hökolstoppen, mitt mål för dagen. Det kliar i benen, de vill ut och gå. Jag är dock inte lika säker på att kroppen kommer tycka det är lika kul när den väl kommer ut. Spännande ska det också bli att se ifall kameran står pall för temperaturen eller om den kommer att strejka. Tar med ett extra batteri i alla fall. Starten på mer friluftigt (?) liv, aldrig varit ute i sådan kylan mer än några minuter tidigare.

Vad som hände:

Kände ganska snabbt att kylan inte var något problem. Fyra lager på benen, tre på överkroppen räckte alldeles utmärkt, hade nog haft en tunnare tröja till och med. Hade tunna fingervantar under de varmare tumhandskarna, så jag inte skulle frysa så mycket när jag tog foton. Solen gick aldrig riktigt upp över bergskarmen så jag gick upp på bergets skuggsida via byarna. Utandningsluften ställde till lite problem när jag hade ansiktet täckt av halsduken, fukten steg rakt upp på glasögonen och frös omedelbart.

Det gick alldeles utmärkt att tina dem i handsken (vågade inte skrapa på dem ifall de skulle bli repiga)

Sista bilden innan kamerabatteriet gav upp i kylan.

Jag gick upp genom Dalen mot Hökolsberget, det var väl upptrampat så det gick snabbt framåt. Finast var det när man kommit ur den täta lövskogen och kom upp till granskogen. På toppen gav kamerabatteriet upp och mitt billiga extra tredjepartsbatteri vägrade starta i kylan. Så sista bilden blev på utsikten österut och tyvärr inte mot Siljan. Blev en trevlig kaffestund på toppen krönt av en fin nöt- och bärmix. Inte en varg i sikte någonstans! Antar att de är skjutna, tyvärr. Inte mycket liv alls i skogen. På toppen var det alldeles tyst och de enda levande varelser jag såg var ett par domherrar i en buske.

På nedvägen gick jag längs bergsidan bort till slalombacken och ned till samhället. Man kände tydligt hur det blev kallare ju längre ned jag kom, så när jag väl var inne var det rätt skönt ändå. Känns fint att veta att det inte är några problem att vara ute och promenera i nästan 3 timmar i -30 grader. Var lite rädd att någon del av min utstyrsel inte skulle hålla måttet.

___

Är så sugen men vet att jag inte kan dricka kaffe så här sent.

___

Senaste inköpet.

___